Stockholmsbaserade Spazmosity startade så tidigt som 1994, fast då som ett maidencover-band. Idag är det andra puckar som gäller, närmare bestämt stämningsfull black metal med några små doser av death metal. Brutaliteten dras upp till max redan efter introt och det smattras och stampas på med fläskiga trumpiskningar samtidigt som gitarrerna försöker hålla upp i tempot med riff som självaste Satyr skulle imponeras utav. Hade det inte varit för sången så hade jag direkt ritat ut några paralleller till Dissection. Det som skiljer Spazmosity's sångare mot Jon Nodtveidt är tonläget. Medan Jon skriker ut sina ord i ren ilska så tar Spazmosity's sångare sitt tag på lite olika ställen. Stundtals vrålar han ut sin vrede i demoniska tongångar, medan han ibland närmar sig lite mer klassiskt growl vilket jag uppskattar. Rent ljudmässigt så skiljer de sig en del också då Spazmosity satsar mer på gitarrljudet och låter sången stå tillbaka en del. Om det är ett medvetet drag eller inte vet jag inte. Med tanke på att de inte lirar en renodlad black metal så är det svårt att jämföra med några speciella band, men några band som dyker upp i huvudet under bandets svarta stunder är Marduk och Dark funeral.
Spazmosity är ett band att räkna med i framtiden, det är jag alldeles övertygad om. De har god spännvidd i sitt låtmaterial med allt från rena black metal partier till en dödsblandad black metal. Alla som gillar extrem metal gör rätt i att kolla upp bandet snarast. Detta gör ni lättast genom deras hemsida www.spazmosity.com
|
